En av poängerna med Bobcatsss är att vi ska träffa andra inom området internationellt, se vad de lär sig och helt enkelt bredda sitt nätverk. Jag tror att vi alla åker härifrån och känner att vi känner igen ett par nya ansikten, har haft mitt-i-natten-diskussioner med någon, eller helt enkelt har fått och gett visitkort.
För mig har nätverkandet mest skett på Twitter, där jag hittat folk att klaga med om att det serveras för lite kaffe, eller kommentera presentationer, vara nervösa inför egna presentationer med mera. Och dessa personer har jag knappt pratat med i verkligheten under hela konferensen, vissa har jag inte ens sett. Det är ganska skickligt med tanke på att det bara är 300 personer här.
Medan största delen av vårt Borås-gäng är iväg och provar på turkiskt bad, så ska jag och Mikael ut om ett tag och upptäcka en ny pub, och träffa ett par av de vänner jag fått via Twitter. För visst är det spännande att presentera ett arbete, och till och med få beröm för ett bra jobb, men det man kommer ihåg och gläds åt i efterhand kommer vara de personer som förgylde dagarna här.
Om man håller kontakten efter är en annan fråga, så lätt är det att man glider ifrån varandra pga språk, intressen, tid och annat. Men efter vad jag har förstått av Bobcatsss-veteranerna så gör det inget, för man ses igen på nästa års konferens. Det verkar visst bli en resa för mig till Barcelona nästa år trots allt!
