Bobcatsss syns i Borås Tidning

Borås Tidning uppmärksammade Bibliotekshögskolans Bobcatsss-grupp, och besökte oss under vårt sista presentationsmöte. Klicka på bilden för att läsa artikeln.  

Borås Tidning måndag 21 januari 2013, sid 8
Reporter: Yvonne Gunneriusson
Foto: Jan Pettersson 

Galamiddag med danska vänner (torsdag)

Tidigt under torsdagkvällen bjöds det på "galamiddag", till vilken några av oss kom lite sent (Märta skrev om det här). Det var en trerätters historia, och till maten spelade ett liveband turkiska tolkningar av bl a Doris Day. Stämningen var god, och känslan av högtidlig middag saknades totalt då flertalet gäster och arrangörer redan hade svidat om för att passa 80-talsfesten som skulle hållas senare på kvällen. Det var sång, det var dans (där Fia dansade magdans) och det var alkoholfritt då Haceteppes campus hade förbjudit servering av rusdrycker bara några veckor innan konferensen.

Haceteppe university har sin egen servis. I bakgrunden syns två

trevliga studenter från Danmark som gästade vårt bord. 

Maten i sig gav på vissa håll lite att önska. Förrätten bestod av blandade fyllda grönsaker, vilket nog var uppskattat av alla. Men där huvudrätten för allätare bestod av grillspett, grönsaker, ris och pommes frites bjöd det vegetariska alternativet på en handfull gratinerade grönsaker, champinjoner och god vilja, vilket kändes lite som en nödlösning när de kunde lägga krut på andra håll. Den vegetariska maten var god, men blott en dvärg i storlek jämfört med vad de andra fick. Efterrätten bestod av ett par mindre bakverk; baklava och någon form av donutliknande sockertingest med en nöt i mitten.

Barcelonagänget som tillsammans med Borås ska arrangera 

Bobcatsss 2014 i Barcelona. Mer om dem i framtida poster.

Efter middagen åkte vi buss till centrala Ankara där den arrangerade 80-talsfesten hölls. Därefter vandrade älften av oss hem genom stadens halvöde gator medan resten tog med sig en av våra nya danska vänner och gav sig ut i natten för att se vad Ankara hade att erbjuda.  

Bobcatsss fredag

Idag har jag försökt ta igen att jag inte såg så många presentationer under torsdagen, och under temat "Designing new library spaces" hölls bl a en presentation som hette "Designing the green library - environmental sustainability in library spaces, library management, and library services" (av Hauke, Schubert & Staufenbiel), på temat bibliotek ur ett hållbart utvecklings-perspekitv.

Presentationen utgick mycket från The Green Library i Bangkok, som tog beslutet att bli mer miljömedvetna 2010, och ansåg sig ha nått sina mål 2012. I tankarna kring hållbar utveckling för biblioteken finns det många frågor att ställa, är det t ex bibliotekens roll att verka för en bättre miljö?

Hur får man ett grönare bibliotek? Ett antal idéer presenterades, både mindre seriösa ("stäng biblioteket") och allvarliga (sopsortering, energisnåla maskiner, återvinning av material, ta bort plastpåsar och plastmuggar, välja medvetna produkter t ex Fairtrade). De mer allvarliga som faller utanför de vanliga inköpsvalen eller ändringar av bibliotekets rutiner är att ha ett "scrap-lab" där nya saker (t ex möbler) kan skapas av gammalt material och sedan användas i biblioteket. Spontant så gick mina tankar till hur scrablabbing skulle kunna påverka biblioteket som rum, och om det skulle hjälpa eller stjälpa brukarnas upplevelse av biblioteket som rum.

Det ska bli spännande att se hur tankarna kring gröna bibliotek utvecklas den kommande tiden, speciellt med tanke på att temat för Bobcatsss 2014 kommer att beröra hållbar utveckling i biblioteksvärlden.

Nya vänner

En av poängerna med Bobcatsss är att vi ska träffa andra inom området internationellt, se vad de lär sig och helt enkelt bredda sitt nätverk. Jag tror att vi alla åker härifrån och känner att vi känner igen ett par nya ansikten, har haft mitt-i-natten-diskussioner med någon, eller helt enkelt har fått och gett visitkort.

För mig har nätverkandet mest skett på Twitter, där jag hittat folk att klaga med om att det serveras för lite kaffe, eller kommentera presentationer, vara nervösa inför egna presentationer med mera. Och dessa personer har jag knappt pratat med i verkligheten under hela konferensen, vissa har jag inte ens sett. Det är ganska skickligt med tanke på att det bara är 300 personer här.

Medan största delen av vårt Borås-gäng är iväg och provar på turkiskt bad, så ska jag och Mikael ut om ett tag och upptäcka en ny pub, och träffa ett par av de vänner jag fått via Twitter. För visst är det spännande att presentera ett arbete, och till och med få beröm för ett bra jobb, men det man kommer ihåg och gläds åt i efterhand kommer vara de personer som förgylde dagarna här.

Om man håller kontakten efter är en annan fråga, så lätt är det att man glider ifrån varandra pga språk, intressen, tid och annat. Men efter vad jag har förstått av Bobcatsss-veteranerna så gör det inget, för man ses igen på nästa års konferens. Det verkar visst bli en resa för mig till Barcelona nästa år trots allt!

Bobcatssspresentationer

De senaste 24 timmarna har varit både roliga och tröttande, med händelser bortom det vardagliga. Samtliga framträdanden från Borås gick bra. Mikaels paper omnämns idag som en stark kandidat till Best paper och någon utomstående visade intresse för Märtas och Fias paper efter deras presentation.

Mikael menar att ett framförande är 5% vad man säger,

15% hur man säger det och 80% att man har en snygg kavaj.  

 Märta och Sofia pratade om bibliotekarier och sociala medier.  

Andreas och Fredrik pratar om ångest och tar Bergman till hjälp. 

Vilse på campus

"HAHA, kom ni ihåg den gången vi gick vilse och blev upp-plockade av tre säkerhetsvakter på ett turkiskt campus?" - Märta på Facebook
 
Under konferensen finns det bussar som ska föra oss till och från konferenscentret, en på morgonen och en efter programmets slut. Om man vill ta sig till stan eller hotellet under dagen får man sätta sig i en taxi.

Detta gjorde vi igår, för att hinna se lite mer av staden, hitta en bokhandel eller två och också ta en tupplur innan galamiddagen och 80-talsfesten på kvällen. Tuppluren gick bra, vi såg lite av de angränsande gatorna, men det enda bokhandlarna kunde erbjuda i engelsk väg var språkböcker och lättlästa små böcker.

Hur som, när jag, Fredrik, Mikael och Andreas skulle tillbaka till Galamiddagen kom vi på att vi inte visste vart den skulle vara. Det var otydligt i informationen vart vi skulle, och vi hade inte tillgång till Internet eller kartor eller något. Av Narcissa fick vi veta att det var till campus vi skulle, så in i en taxi och iväg! Vid grindarna till universitetsområdet var det en vakt som kollade vilka vi var och ifall vi var obehöriga. Fredrik, som ju insåg att vi inte skulle kunna kommunicera verbalt, höll upp sin name-tag från konferensen, och så var allt lugnt, och vakten instruerade taxichauffören vidare på turkiska. Helt plötsligt säger både Fredrik och Mikael: "Multipass!"

Väl på campusområdet gjorde vi ett desperat försök att hitta en byggnad som skulle kunna vara en fackultetsbyggnad, vi såg en som det stod "fakülte" på, där vi hoppade av. Men insåg snabbt att vi inte var på rätt plats, nu dessutom utan taxi och hyfsat vilse.

Vi gick runt byggnaden för att hoppas se något, vi försökte hitta öppet wifi och misslyckades, vi försökte kontakta de andra som redan var framme på middagen, men fick inte veta mer än hur huset såg ut. Efter en stund, när vi (jag) hade hunnit bli mer än vanligt stressad, kom en vakt ut från den närmaste byggnaden, så vi försökte fråga om platsen, om en karta över campus eller bara hjälp. Han förstod inte ett ord, men ringde ett samtal (och jag började direkt tänka på historien med Fredrik, Fia och den franska professorn). Två minuter senare svängde en svart bil upp och tre vakter gick ur varav en kunde lite engelska. Vi sa vart vi skulle, det visste han inget om (eftersom platsen antagligen hade ett turkiskt namn som vi inte kunde), men Fredrik hade lärt sig från förra gången och höll upp sitt konferens-kort. Vakten tittade på kortet och frågade "Conference?", vi nickade till svar och han vände sig till de andra och sa något snabbt på turkiska, sen fick fyra lättade Borås-studenter knöa in sig på tre säten bak i vaktbilen, och så fick vi skjuts hela vägen till Galamiddagen, och vi hade bara hunnit missa halva förrätten!

Och det var historien om den gången vi gick vilse på ett turkiskt campus mitt ute i ingenstans och blev upp-plockade av tre vakter, även fast det lät värre än vad det egentligen var.

Keynote speakers, dansföreställning och möte med Barcelona

Under konferensens öppningsceremoni fick vi lyssna på två keynote speakers; Lorcan Dempsey och Ragnar Audunson. Dempsey är grundaren till begreppet "The inside out library” som hade en form av ett nu och då perspektiv, där det bland annat sas att bibliotekarier idag synliggör sig mer. 

Audunson ställde en intressant fråga när det gäller olika former av bibliotekarieyrket, nämligen; ”Vad har bibliotekarier gemensamt?”. Han menar att det är de sociala processerna som är yrkets uppdrag (och möjligtvis även det som sammanför yrket) och biblioteken kommer bestå därför att människor vill göra saker gemensamt. 

Det bjöds även på en turkisk folkdansföreställning som var riktigt imponerande. Både snyggt och synkat.

Vi hade också ett möte med Barcelona där vi planerade inför vår presentation som äger rum på fredag, där vi ska presentera nästa års konferens. Det var ett givande möte där vi för första gången träffade en del av Barcelona-teamet.

Ursäkta min franska...

Måndag kväll, vår första kväll i Ankara. Någon säger att det känns på folket och stämningen att staden inte är särskilt gammal, och när vi ger oss ut på sightseeing under tisdagen stannar känslan kvar. De delar vi sett av Ankara saknar gamla byggnader i utsträckningen som äldre städer av samma storlek (fyra miljoner invånare) "borde" ha. Den moderna staden har vuxit upp sedan regeringen flyttade dit 1923, och under vår promenad mellan Kizilay (där vi bor) och Anitkabir (Atatürks mausoleum) ser vi mest funkisinspirerade byråkratibyggnader omgivna av stängsel, och vid vad vi antar är den amerikanska ambassaden finns k-pistbeväpnade vakter och kravallpoliser. 

Vår promenad tar tid, och att gå långa sträckor är ineffektivt då staden är stor.  Det finns buss,  metro och taxi att välja mellan men språkbarriären har försvårat kommunikationen utåt och det brukar bli ett litet skådespel av upprepade fraser och viftande då vi vill komma någon vart. Från Anitkabir tar vi oss till Millî Kütüphane (Turkiska Nationalbiblioteket) och efter en kort, guidad tur på biblioteket enas vi om att det är taxi som gäller för färden tillbaka till hotellet. Vi delar upp oss i två bilar.

Fia hamnar i framsätet och därmed äran att få prata med chauffören. Det är en snäll man i 40-årsåldern som kör, och efter lite pekande på en karta och upprepande av hotellets adress, Inkilap Soklak No. 29, åker vi iväg. Fia blir rastlös och skriver ”İsveç” (Sverige) på sin Galaxy Note II för att försöka förklara för chauffören var vi är ifrån. Chauffören läser och nickar, och upprepar det som står på telefonen. Fia börjar flaxa med armarna för att förklara att vi flugit hit från Sverige. Alla skrattar, chauffören mest av alla. Han frågar om vi vill till Isvec istället för Inkilap Soklak. Fia bekräftar att vi vill till hotellet och inte hem till Sverige.  

Chauffören får en idé, och tar upp sin telefon. Han säger något till oss medan signalerna går fram. Någonting om ”Professor” och ”Universitet”. Har han kanske en vän som kan hjälpa oss med språket? Någon som talar annat än turkiska? Efter ett tag så svarar någon och Fia får luren. Hon säger ”Hello” och är tyst i några sekunder innan nästa fras kommer.

 ”Je ne parlez francais pas.”

/ Skrivet av Fredrik 

/ Redigerat av Sofia

Sightseeing i Ankara

Idag har vi utforskat Ankara. Vi tog oss till fots till Anitkabir.  Trafiken här är svårbegriplig och livsfarlig. Bilarna stannar inte vid övergångsställen, även om där går fotgängare. Man får ta sats, springa och hoppas att det slutar väl. Några nära-döden-upplevelser alltså.
Antikabir var fint. Det låg högt och man fick bra utsikt över staden. Vi såg vackra snöklädda berg i bakgrunden. Sen försökte vi hitta Turkiets nationalbibliotek. Det var spärrar vid ingången, men vi som bibliotekariestudenter lyckades få en guidad tur. Men mer om det i ett annat inlägg. Nu förtjänar vi att få vila lite

/Sofia, Maria, Narcisa och Fredrik.

Mellanlanding in Byzantium.

THAT is no country for old men. The young
In one another's arms, birds in the trees
- Those dying generations - at their song,
The salmon-falls, the mackerel-crowded seas,
Fish, flesh, or fowl, commend all summer long
Whatever is begotten, born, and dies.
Caught in that sensual music all neglect
Monuments of unageing intellect.

An aged man is but a paltry thing,
A tattered coat upon a stick, unless
Soul clap its hands and sing, and louder sing
For every tatter in its mortal dress,
Nor is there singing school but studying
Monuments of its own magnificence;
And therefore I have sailed the seas and come
To the holy city of Byzantium.

O sages standing in God's holy fire
As in the gold mosaic of a wall,
Come from the holy fire, perne in a gyre,
And be the singing-masters of my soul.
Consume my heart away; sick with desire
And fastened to a dying animal
It knows not what it is; and gather me
Into the artifice of eternity.

Once out of nature I shall never take
My bodily form from any natural thing,
But such a form as Grecian goldsmiths make
Of hammered gold and gold enamelling
To keep a drowsy Emperor awake;
Or set upon a golden bough to sing
To lords and ladies of Byzantium
Of what is past, or passing, or to come.

-William Butler Yeats.

Istanbul Twilight

Nu för tiden har jag har två huvudsakliga fritidsintressen: musik och stil. Ikväll ska jag skriva om musik. Jag lyssnar mycket på ambient musik. Exempel på det är Brian Eno, Popol Vuh och Lisa Gerrard. Mitt första bidrag till Bobcatsssbloggen blir därför ambient, tematisk musik. Dock fel stad. Inte Ankara, istället blir det Istanbul. Det finns en väldigt bra samlingsskiva som heter Istanbul Twilight och två av mina favoritartister är med: Azam Ali och Taksim Trio.

Istanbul - Ernst Koerner

Azam Ali är en sångerska begåvad med en oerhört sagolik röst. Jag rekommenderar verkligen hennes skiva Portals of Grace där hon inspirerats av folkmusik från hela världen. Bland annat finns det där en låt som heter Sackpipslät och som ska vara inspirerad av svensk folkmusik (njaaa). Taksim Trio består av en klarinettist, en kanunspelare (typ en cittra) och en Bağlamaspelare (typ en luta). De spelar ambient musik med en riktning mot jazz. En av deras bästa låtar, Bicare, finns med på Istanbul Twilight.

Spotifylänk:
Various Artists – Istanbul Twilight
Lyssna och njut!

Imorgon skriver jag om stil. Då blir det turkiska designers!

/Sofia

Sweden arrives in Ankara on Monday!

Bobcatsss 2013 starts on Wednesday! If you have the opportunity to visit the conference in Ankara – go! Unfortunately I had to cancel but I will blog from home and hope that you will happily report all the good stuff I can't witness myself.

The Swedish Bobcatsss team arrives on Monday already. Gives us plenty of time to meet up with our fellow students in the Barcelona team, who we co-organise Bobcatsss 2014 in Barcelona with.

But first, Ankara – here we come!

Snart är stunden inne

På måndag gäller det. Då sitter vi på ett plan ner till Ankara och konferensen drar igång två dagar senare. Jag själv kommer inte presentera någonting, utan åker i syfte för att få erfarenhet av hur en konferens kan se ut och för att träffa Barcelona-teamet. Nästa år kommer BHS tillsammans med en högskola i Barcelona att arrangera BOBCATSSS konferensen och den här resan kommer förhoppningsvis bli en hjälp på traven för att fortsätta med vårt egna planerande.

Snart är det dags att börja packa och jag hoppa att jag då inte glömmer något viktigt.

Vi som åker skulle alla vilja tacka Svensk Biblioteksförening, för deras resebidrag till oss.

Presentationsövning

Jag ägnar ett par minuter under Inför-Ankara-mötet med att ta upp vårt tidigare möte (vi är bäldigt viktiga idag).

Vi har alla börjat med våra powerpoint-presentationer, men kommit olika långt. Jag (Märta) och Sofia hade kommit längst och fick därför hålla vårt första framförande. Vi kan väl snälltsäga att vi har en bit kvar... Men bakgrunden var fin! Det är nog det enskilda i presentationen vi lagt mest tid på hittills. Bara resten kvar!

På tal om bakgrund har vi insett att de varningstecken som är som bakgrund på bloggen här nu inte är en faktiskt bakgrund, utan bara en varning om att den bakgrundbild vi hade inte finns längre. Fredrik har lovat att fixa, så det kanske är fixat när det här läses!

Nu verkar mötet handla om praktiska saker inför resan så jag vänder min uppmärksamhet dit istället. Typ så jag vet när vi åker...